Efter en kort (men fortfarande tärande) löprunda, så tog vi oss
till parkeringshuset där vår trogna (gröna) bil väntade.. Jag
stannade upp för att dricka lite, medan Unni öppnade sidodörren och
lyfte på locket till lådan där våra kläder ligger, i jakt på ett
ombyte! Några minuter senare skulle jag hämta iPoden som jag hade
gömt, listigt under en madrass på den tidigare nämnda lådan..
iPoden var försvunnen.. Efter ca 10 sekunders desperat letande så
hittades den.. I en kastrull, till hälften fylld med vatten, i vår
diskho, precis bredvid locket till vår "garderob"... Panik, skrik,
kaos, allt på en gång! Vi tog den till förarsätet och började så
lätt skaka den för att få ur vattnet.. Och det rann mer än vad vi
hoppades från ur den.. Vi lät den stå ett par timmar i den varma
och torra bilen för att torka lite.. Morgonen efter så försökte vi
starta den, med en billaddare för iPods.. Första tecknet var att
laddningssymbolen dök upp, men sedan kraschade den helt.. och var
sedan okontaktbar.. Vi trodde att hoppet var ute..
Detta var två dagar sen
Idag, så åkte vi till biblioteket för att kolla mail och blogga
och liknande, och bara för att göra ett sista försök med den, så
kopplade vi in den i datorn.. Först, samma laddningssymbol som
tidigare, sen krasch.. Samma procedur upprepades 3-4 gånger.. sen
lät vi den ligga medan vi kollade lite mer på bloggen och
facebook.. Sedan tryckte jag på startknappen till iPoden, och en ny
symbol dök upp!
Symbolen för uppstart! Och, som att den aldrig legat i en kastrull,
halvfull med vatten för att nudlarna inte ska torka fast i den, så
är den precis som den var innan! 
Eeh, medan jag skriver det här inlägget så dog den igen

Så allt kanske inte är helt löst ännu, men den har tagit ett steg i
rätt riktning och, vi hoppas att det löser sig..
Tur att jag tecknade en riktigt dyr försäkring innan vi
åkte

Kläderna väntade vi med att ta på oss
(främst för att jag inte ville få några fläckar på min vita
klänning) och tur var det! På väg hem från donken, där vi åt vår
ytters fina (läs billiga)nyårsmiddag, så började det
spöregna.
Jihoo! Hur ofta får man se TVÅ
fyrverkerishower på ETT nyår!


Vi klappade och pussade på dom (eller, det
var bara Petter som vågade pussa) Jag var helt rädd för att dom
helt plötsligt skulle tröttna på alla jobbiga turister som trycker
sina kladdiga händer över hela deras pälsar och få lust att sparka
till nån. Och jag ville inte vara den nån 
Helt sur! Sen hoppade den iväg med
världens fart.





