No Whacking Furries - No Fucking Worries!

En video från "hemfärdsunderhållningen" på dykbåten. Elvis, mina damer och herrar!

Vi har uppdaterat massor idag, så förbered er på mycket läsning. Börja längst nerifrån och kolla så att ni inte missar något inlägg

Om ni inte vill peta Wallie Wallaby i näsan så måste ni inte, men håll gärna musen över bilden, ha lite tålamod, och sen så får ni se

Julafton spenderade vi på Australia Zoo, men det får ni läsa om en annan dag. Jag är helt slut i fingrarna!

Massa pussar och kramar till er!

Efter Whitsundays-turen hade vi gott om tid att ta oss söderut till Harvey Bay. Där sov vi en natt på hostelet som anordnar Fraser-resorna innan det stora äventyret började.

En Fraser-resa kan vara lite olika saker. Det kan till exempel vara en endags tur i en guidad buss, men för oss var det ett 3 dagar 2 nätters self-drive äventyr!  Vi blev indelade i en grupp på åtta pers, fick en 4-wheel-drive Jeep, kastade in massa campingutrustning i bilen, åkte iväg och handlade mat till hela gruppen och körde iväg till färjan som sen tog oss till ön.

Det är sand, sand och åter sand på hela ön och när vi åkte därifrån så kan jag lova att vi hade med oss en bra bit av ön i fickor, skor, hår, väskor och munnar. Som ni kanske kan gissa så är Fraser känd för att det är en sandö, och inte vilken som helst, utan dessutom den största i världen.

Eftersom det är en sandö kan jag förstå att ni föreställer er den helt kal utan minsta träd på, men det är fel. Det finns gott om både träd och regnskog på ön. Vår resa började med att vi korsade ön rakt igenom skogen på skumpiga (skumpiga!) smala sandspår för att komma ut på stranden på andra sidan.

Vi hade lite problem att komma igenom skogen och fastnade rätt ordentligt i en uppförssluttning. När vi tillslut kom loss hade vi förlorat mycket tid och vi fick lite bråttom för vi var tvugna att hinna sätta upp vårt "läger" innan det blev mörkt, så vi brände upp längst stranden till campingområdet, och visst hann vi fint! Grillmiddagen väntade och alla jobbade på snabbt med att få allt klart.
Det var nämligen inte bara tälten som skulle upp innan mörkret, middagen skulle ner i magen och all disk och allt skräp skulle plockas undan. Annars kan man få problem med dingosarna som bor på ön  Närå, dom är inte så värst farliga, men dom vet att dom kan hitta mat nära campingplatserna. Men vi skötte oss galant och fick aldrig några dingo-problem.

Bilden är på hela gruppen första kvällen. Det är tälten ni ser i bakgrunden.

Efter middagen var det dags för Goon-drickning (öl gick också bra)

Goonmysteriet:
Med berättarröst: ”Det började tidigt. Vi hörde talas om goon redan första veckorna efter att vi kom till Australien. Vi funderade inte mer över det då, men det dök upp med jämna mellanrum. Vi började undra: Vad är goon egentligen  Vi hade förstått att det hade med alkohol att göra, att det inte var någon som tyckte om det och att det var billigt. Vi fick bilden av att det var någon slags egen variant av alkohol, inte cider, öl eller vin. Dags att göra lite research. Jag frågade en tjej som bodde på samma hostel. Hon brast ut i ett: Har ni aldrig druckit goon?!  Ehm, näe, vi vet inte riktigt vad det är.. Vi fick då veta att det är ett slags vin.  Jaha. Okej. Men ändå, det måste ju vara nåt mer med det som gör det så spännande, jag menar, det kallas ju GOON. Sen när det bar av på en anordnad shoppingrunda till spritaffärn kvällen innan avresa så fick vi tillslut se goon med egna ögon. Jaha. Okej”.
Goon är lådvin! Vanligt, halvtaskigt, lättdrucket, billigt lådvin. Hoho! Så mystiskt var det!

Det var en trevlig kväll med "drinkinggames" och mycket skratt!

Dagen efter åkte vi till Eli-creek och badade. Det är en iskall (mycket uppfriskande) å med kristallklart vatten. (Btw, så såg vi den största spindels EVER där! Den var helt enorm!!) Det var jättefint där
Sen bar det av till Indian heads. Det är en klippa man går upp på och därifrån har man en superfin utsikt över ena sidan av ön och ner i det blåa vattnet. Även fast vi var bra många meter ovanför vattnet kunde vi se en haj och en sköldpadda där nere, coolt!  (Man får inte bada i havet runt Fraser för där finns det gott om tigerhajar!) Så vi var glada när vi sen åkte vidare till några Champagne-pools där vi kunde bada. Det är gropar med vatten som är avskärmade mot havet av klippor, vågorna kommer fortfarande över och det bubblar jättemycket då (därav namnet). Vi stannade till vid en campingplats för att käka lunch och Petter körde bilen på de guppinga spåren in till picknickområdet. Jag vill minnas att hans min var såhär hela tiden:  han tyckte det var dökul!

Sen var dagen nästan slut och vi var tvugna att åka vidare ner mot nästa campingområde. Nu kände jag mig modig så jag körde. Hihi! Det var kul!  Kontigt bara med växelspaken på vänster sida.
Vi var först in på campingområdet och blev snabbt inparkerade och omringade av massa tält. Efter en god bolognaise-middag vart det med drinkinggames och goon. Det var kul för alla som tältade där gick runt till varandra och hälsade på. Det var en väldigt trevlig stämning plus att vi såg dingos!!  COOLT värre!! Lite senare kom några lokala fiskare med sina bilar och parkerade nere på stranden. Dom hade hela bilarna packade med högtalare och drog igång ett beachparty. Skoj!  Men det var svårt att sova när allt partanders pågick superduper-sent runt omkring tältet. Men det gick bra ändå.

Dagen efter fick vi problem. När vi hade lyckats packa ihop allt och till och med hittat en tjej i vår grupp sovandes på stranden (vi letade rätt länge) och var redo att åka så ville vår bil inte starta  Efter att Petter hade deklarerat att batteriet var superdött blev det ett hejdundrandes pådrag med letande efter startkablar och liftande till nån liten stad för att hämta hjälp. Tillslut kom en jättesnäll lokal man och hjälpte oss att få igång bilen. Puh! Det var svettigt där ett tag  

Då kunde vi glada i hatten (somliga av oss bakis i hatten, faktiskt inte jag och petter, vi hade varit duktiga kvällen innan, lagom är ordet! ) åka till Lake McKenzie. WOW! Sååå fint! Det är en sötvattensjö, men vattnet är lika klart som saltvattnet i havet. Där spenderade vi några underbara timmar. Sen var vår tid på ön slut och vi var tvugna att köra på de guppiga (guppiga!) stigarna genom skogen igen för att ta färjan över till fastlandet.

Den här resan var verkligen över förväntan! Vi hade oroat oss innan för att vi skulle hamna i en grupp med bråkiga personer, men vår grupp var super! Förutom när vi hade kommit av färjan och när killen som körde åkte fel väg, nästan prejade en motorcykel, nästan krockade med en bil i en rondell och körde på fel sida av vägen en bit  Alla blev helt nervösa och rädda och Petter vrålade att nu fick han faan köra ordentligt!

Men som sagt, annars, över förväntan! Väldigt roligt!

Jag är ju tvungen att lägga upp min stingersuit-bild också, så att Petter inte känner sig helt uttittad!

En tur på tre dagar och två nätter på en stor segelbåt (vi var totalt 21 pers på den) är aldrig fel! Whitsundays är en ögrupp som omges av finfina korallrev. Vi blev väldigt förvånade när vi kom fram till den första ön. Hade vi seglat hela vägen hem till Sverige? Det såg precis ut som hemma. Ön var täckt med barrträd, det enda som inte passade in i bilden var det klarblåa vattnet. Det kändes verkligen underligt, men hemskt mysigt på samma gång. Då fick vi en del av Sverige här nere. Ännu underligare kändes det när vi var nere i det varma vattnet och snorklade. När man tittade ner så var det som att simma i ett akvarium och när man tittade upp så var man i Sverige igen.

På "huvudön" ligger Whitehaven beach; en jättefin vit strand med supersmå, fina, sandkorn i en vacker kontrast mot klarblått vatten.
Synd att man inte fick kasta sig i vattnet och svalka sig, det finns nämligen gott om både hajar och farliga maneter där Denna strand besökte vi dag 2. Det enda som drog ner besöket där var de enorma och superäckliga hästflugorna! Dom bits och det gör tydligen väldigt ont. Jag och Petter vart livrädda och viftade frenetiskt under besöket med hattar och flippisar och vi åkte faktiskt därifrån utan ett enda bett

Sen seglade vi vidare. Åh, vad jag tycker att det är härligt! (Då tänkte jag på dig mamma, när vi pratade om att du och jag skulle skaffa en segelbåt. Vi tänker nästan hela tiden på er där hemma. Det finns alltid något som påminner om något annat som är länkat till någon av er )
Sen skulle vi i och snorkla igen, och gissa vem vi träffade där. Jo, Wallys brorsa! Han måste ha varit lillebror, för han var inte lika stor som Wally, men precis lika nyfiken och klappvänlig. Fast det var bara jag och Petter som vågade klappa honom, alla andra vart helt rädda och började skrika när han kom. Det roligaste var en kille som blev så rädd att han flög upp ur vattnet (bokstavligt talat) och upp på stegen till båten, där han klamrade sig fast och lät sin flickvän stanna kvar i vattnet med den elaka firren. Haha! Jag har aldrig sett någon så snabb upp! Flickvännens kommentar till honom efteråt var så skön: "You´re such a baby!", och gav samtliga en hjärtlig skrattattack.

Vi träffade också en av deras elak-genade kusiner, eller sysslingar, vad vet jag? Han var i alla fall stor, svart, snabb och hungrig (och hade massa vassa tänder). Han glufsade i sig av brödbitarna som kaptenen kastade i till alla gulliga och fina fiskar. Taskigt tycker jag! Dessutom var han kaxig och trodde att han kunde skrämma iväg oss genom simattacker. Men vi var modigast (och coolast, såklart) så det vart han som vek av först

Vi spanade också in några av nemos alla tvillingar. Dom är så roliga för när man retas lite med dom så simmar dom in i sin anemon och sen sticker dom bara ut huvdet och tittar helt surt på en

På kvällarna så vart det så fridfullt. Vi åt middag uppe på däck under en stjärnklar himmel, kan det bli bättre? Sen när vi la oss för att sova så vaggades vi till sömn av små lätta vågor.
Fast min hjärna och dom små lätta vågorna var inte helt överens på morgonen. Bläk, då vart jag lite illamående. Men det gick över och sen var vi vänner igen

Det var kort och gott en väldigt bra resa. En skön blandning mellan segling, snorkling, god mat trevliga människor och solning på däck. Chill är ordet!

(Om ni undrar vad Petter har på sig så är det en "stingersuit" som vi var tvugna att ha på oss som skydd mot brännmaneter.)

En bild från seglingen bland Whitsundays-öarna och en bild på en wallaby från Australia Zoo

"SNÄLLA, SNÄLLA, PETA MIG I NÄSAN MED MUSEN, SÅ ATT JAG KAN FÅ KRAMA MIN KOMPIS" - Wallie Wallaby